jag vill sitta på ett fjäll och titta på mina renar.

jag känner verkligen att jag skulle passa perfekt så, jag och djuren mot hela världen.

idag är jag trött, har haft en jobbig natt då jag vaknade 2.25 av ryggsmärtor.

sedan blev det ingen sömn förän halv fyra kanske?  

väckarklockan ringde 5.25 men jag klev upp 10min senare.

morgon startade bra, men glömde kjolen hemma!

ingen märkte det ändå.

simmade med E igår, blev även bastu med inpackning!

sedan stallet med Mamma, kanin mådde bra men hästen har utslag på benen.

jag testade healing och ska fortsätta med det ikväll.. ska bara läsa på lite mer först!

Miio saknar jag, har bytt ut hans gravljus till ett sånt med batterier.. så batterierna ska nog bytas.

de känns dumt, som om jag sviker honom..

jag längtar till Öland, jag önskar vi alla kunde stanna där för alltid!

om man bara kunde vrida tillbaka klockan, göra om och göra rätt.

en del människor gör mig så glada, jag tycker om att vara glad.

jag ska nog sova en stund, middagssömn är den bästa sömnen.

godnatt mina fina vänner, jag hoppas ni är lyckliga!

jag saknar sommaren, öland och all lycka sommaren gav till mig.

Miio.

jag gråter inte längre, och jag blir så arg på mig själv för de.

vissa kvällar blir jag ledsen, men saknaden är fortfarande lika stor.

det var längesen jag skrev nu,

jag har hunnit med mycket roliga saker.

Emelie halloween fest, alltid lika bra!

Jag vill äta vårrullar med E snart igen, det är mina favoritmiddagar!

Kanin har flyttat till stallet och jag har därmed blivit stall-tjej.

jag har sett klart en ny serie.

Träffade min nyaste söta kusin Sebastian, han döptes i lördags. <3

Så dumt att man inte träffas oftare när man ändå bor så nära..

Jag har fått mindre timmar på jobbet nu, bara i fyra veckor och sedan hoppas

jag att dom kommer tillbaka. 20 timmar är mycket pengar.

Jag har anmält mig som arbetssökande på arbetsförmedlingen, men jag vill absolut inte ha ett annat jobb! jag ska stämpla upp till en heltid.

Det kan vara bra för mina ben att vila en extra dag i veckan :)

Nu måste jag försöka sova, ska upp tidigt imorgon och när jag slutar är det kalas för Madde fyller år :)

Jag har ledig helg nu, men helgen går så fort, känns som det bara blir en ledig dag.

Igår var jag och Aika och på kursavslutningen, de va så roligt!

Vi spårade, Aika fick söka mig ovh hon fick springa lös med alla andra hundar (!!!)

Det hade jag aldrig trott för några veckor sen.

Jenny är verkligen den bästa jag vet med hundar :)

Min fina Miio saknar jag, det går bättre att köra bil nu iaf, i början ville jag bara kräkas..

Men saknaden är lika stor.

Tänker på honom hela tiden, mitt hjärta gör ont och jag vill bara gråta.

Tårarna har nästan tagit slut, men dom kommer ofta fram då jag ska sova.

Saga funderar mycket på hur man kan vara på två ställen samtidigt,

om Miio ska gräva sig ur graven för att ta sig till himlen.

Dom små har så många funderingar.

Idag är det Söndag. jag ska hämta nyckel på macken, checka ut bilar och leverera en bil.

Sedan blir det en lugn Söndag som avslutas me Bingo hos mamma och pappa på Bryggis.

Vaknade tidigt, gick ut med hundarna och vandrade i frostigt gräs.

det är ganska mysigt ibland med kylan.

gjorde ordning en julklapp till mina föräldrar.

åkte till malin och busade med ungar och skjutsade dom på dagis innan det var dags att handla.

fikade riskakor och mozarella. min favorit!

sa ifrån mig ukulele kursen..

sedan låg jag i soffan i 3 timmar och såg film + serie.

jag har faktiskt diskat, alla tallrikar & glas.

besticken får Daniel ordna! :)

jag måste ta mig i kragen, träna Aika lite innan vi ska på kursavslutningen!

har inte blivit någon träning på hela veckan :(

Nu träna, sen bryggis!

Jag har fortfarande svårt att förstå att det är sant,

väntar på att du ska komma in till oss i värmen.

Vet inte hur jag ska kunna gå vidare när jag bara kan tänka på det hemska?

På lördag hoppas jag få lite svar.

Visst blev graven fin?

Men långt ifrån hur fin Miio är.

Jag ska jobba, hoppas det går bra.

Jaghar så många tankar på morgonen, jag vill bara gråta.

Saknar dig min fina Miio katt!

Min vardag känns upp och ner.

jobbar med Anna ikväll, de blir bra.

Jag kan ju försöka att inte prata så mycket, vill inte ha ögon fyllda med tårar på jobbet.

jag har sovit hela natten, vaknade bara en gång.

tomhet och ilska, saknad är vad jag känner.

jag är så arg på mig själv!

Mamma har 2 kattungar, kanske borde jag ta hem en av dom.. men jag vet inte.

ingen kan ersätta den finaste jag hade i mitt liv.

men de kanske kan vara en liten tröst.

nu ska jag göra mig klar, 3 timmar till jag måste åka.

om det bara kunde vara ogjort.

jag saknar min lilla katt så mycket.

idag begravde jag honom, på baksidan vid ängen hos mamma och pappa.

Hela min familj har gett mig tröst idag, jag älskar er!

fick tom en present av världens bästa E! tack du underbara <3

det är tomt här hemma, jag tänker så mycket.

hemska bilder ser jag i mina ögon, varför försvinner dom inte?

ni kanske tycker att det låter fåningt att jag blir såhär över ett djur?

men jag har mina djur som mina barn, värderar dom högre än allt annat.

jag önskar av hela mitt hjärta att du slapp lida, att du har det bra.

lägger ut en bild på hans vackra grav senare.

nu ska jag försöka sova, imorgon ska jag jobba.. hoppas jag kan hålla tårarna tillbaka då.

Godnatt.

En dag jag aldrig kommer att glömma är kvällen den 16/7

Vi hade installerat oss i huset på Öland.

Grannens hundar sprang fram till oss och lekte.

Sen såg jag något vitt litet komma springandes, jag sprang fram och världens sötaste kattunge pep och sprang rakt mot mig, hoppade upp i min famn och började spinna.

Jag visste redan då att han skulle bli min katt.

När vi skulle sova den kvällen bäddade jag med en filt på bron till kattungen som senare skulle få namnet Miio.

Dagen efter fanns Miio kvar på filten ute på bron.

Vi valde varandra.

Därför känns allt just nu ännu värre, minnen & känslor jag aldrig kommer kunna radera.

Dag 3 trodde jag att jag förlorat honom, men det visade sig att han bodde i ett stall med 30 andra katter.

Jag gick till stallet varje dag för att se till att Miio fick mat och blev tvättad.

Dag 7 lyckades han själv komma ut från stallet och sprang raka vägen "hem" till mig.

Den dagen lät jag honom börja sova inne hos mig.

Han gick på lådan direkt, han va ute och lekte med barnen.

Alla älskade min lilla Öland-skatt-katt.

Om ni bara kunde förstå hur ont jag har i mig just nu.

För det hemska som hänt..

Jag fick köpa Miio för 300kr och jag var världens lyckligaste!

Han åkte alla 100mil hem till Långsele.

(En kisspause vid tönnerbro)

Jag tog honom till veterinären och fick bort hans öronskabb.

Han vande sig fort vid sin nya miljö med 3 hundar och han härjade med Mik-kal hela tiden.

Världens mys-katt.

3 månader var allt vi fick. 3 jävla månader, det är så orättvist!

I söndags tog jag med Miio till bryggis och visade honom för pappa.

Dom tyckte att han hade blivit så stor och fin.

Miio blev så nöjd bara att han visste att man kollade på honom.

Elvira gav honom välling och sedan åkte vi hem igen.

Igår kom jag hem från jobb, åt middag och gjorde mig klar för Ukulele-kurs för nybörjare.

Jag satte mig i bilen. Körde till postlådorna (hörde ingenting)

Körde till Malin satt där i 20min, rökte. (Hörde ingenting)

Åkte till stan, kände jag något? jag såg något vitt i backspegeln på storvägen. Funderade på vad det var?!

Va på kurs, hämtade Malin, Rökte hos Johanna, skjutsade hem Malin.

Då fick jag en olustig känsla, jag kände att Miio va borta.

Ringde Daniel som sa att Miio va ute.

Jag åkte hem och letade, ropade. DÅ kom jag på det vita i backspegeln!

Åkte upp på storvägen, såg djuret. Fick motorstopp mitt i vägen, på med varningsblinkers.

Miio låg där, på sidan av vägen, tillplattad, blodig.

Jag lyfte upp honom, skrek, satte mig i bilen med honom, ringde D och grät. Åkte till bryggis, mamma kom ut och jag ville bara dö.

Miio måste ha krupit upp på mitt däck. Kanske fastnade han, men varför hörde jag honom inte vid postlådorna? Eller hos Malin. Det är så korta sträckor. 6 meter till postlådan, kanske 1km till Malin.

Sen åkte han av vid 87an.

varför stannade jag inte direkt?

Dog han direkt, eller varför hörde jag honom inte skrika?!

Jag vet inte hur jag ska klara av att ha förlorat min Miio, eller hur jag ska kunna ta denna skuld jag känner.

Jag älskar verkligen honom.. sedan första gången jag såg honom där i Istad på Öland.

Vila i frid mitt hjärta.